Mors dag!

Jag skriver samma inlägg varje år!

Jag gillar INTE Morsdag alls.

Jag tycker att det är en konstlad, påhittad, ångestframkallad, "måste leva upp till" dag som sätter press

 på exakt alla inblandade, den är allt annat än spontan, iallafall.

Jag ÄLSKAR att bli uppvaktad, spoiled, bekräftad (nähä), servad, fjäskad för, hahaha, det ÄR FAB!

Jag är oxå för, att man ofta ska säga fina saker till varandra, berätta och vara tydlig i vardagen med att

 man tycker om varandra, saker som är bra och hur viktiga man är för varandra i familjen...

Pratade med två stycken övergivna mammor igår, den ena mer pissed än den andra...puuhh.

Jag har informerat om att jag gärna blir firad, hyllad, lyft...eh, ok, kanske för mycket nu, men 

överraska mig när jag INTE vet om det, INTE på Mors-dag.

Jag vill bara förtydliga, att överraska INTE innebär en massa saker eller fina skaldjursplateauer (tips 

bara) hahaha...nej, på riktigt handlar det endast om genuin kärlek och någon form av bekräftelse till varandra...

Jag ringde precis som vanligt till min "världens bästa" lilla mor, för att åter igen förklara att jag INTE

 firar henne på morsdag, rädd att hon kanske glömt, hahaha.

 Vi firar INTE mors-dag, men skolan gör...

Imorse så kom Wiggo till mig med en teckning...och ja...jag blev skitglad...men det blir jag för allt h.

När det gäller Wiggo, så är jag ju en "sucker" för ALLT han gör, blödig, weak, spak.

När han lägger sina koala armar runt mig och bara ska kramas och kramas och kramas, då gäller det

 att skärpa till hjärnan, för just då, då kan han driva igenom saker jag inte kände till kunde drivas igenom.

Jag jobbar på det.