29 april 2011

Caught by a cop

Åhhh, så hände det...

Förnedrande, hjärtbultande, svetthöjande, skit och mög, alltså!

Jag var på väg  till Stockholm från Göteborg igår när jag, precis som vanligt, i full fetrulle körde målmedvetet och focuserat mot hemmet.

On the edge - that`s me, av någon konstig anledning.

Jag ÄLSKAR att köra bil, speciellt i kombination med bra musik och stora breda vägar, inte någon70/90/70 skitväg med vägarbeten som highlights - no thanks!

Medveten om farorna därute så jag håller mig alltid inom "behålla" lappen gränsen vilket är 29km över tillåten ( på 90, 110, 120, vägar...inte annars)

Satt o snackade i mobilen, var vid Nyköping när hela stadens sniglar hade bestämt sig för att de skulle ut och ta en tur med sin bil...

De hittade dock inte gaspedalen...

...men det gjorde jag.

Snackade intensivt, kollade sidspeglarna lite då o då, hade tyvärr ngen utsikt bak eftersom jag hade fullt av hängande svarta klädsäckar i baksätet, hm...

HEEELT jävla plötsligt så tittar jag i sidspegeln OCH vad ser jag?

Shit pommefritte...

Då hade jag cruisat i omkörningfilen och passerat ca 15 sniglar, farthållaren på 139km/tim...

Bakom mig, ända upp, in i självaste avgasröret, kändes det som låg en polisbil med full fetblåljus...

Fullt fetblåljus...hajar ni?

Alltså INTE några små  blinkande saftblandare på taket, näääe, utan hela jävla bilen blinkade som ett turnerande  tivoli....

Den så normalt kaxiga, trygga, bestämda highheels skånskan fick högsta tänkbara puls, mina svettkörtlar sprutade rakt ut som om det vore en röksensor och jag rökade...puuh

Jag försökte att kasta in bilen mellan några snigelbilar, men det gick NOT...

Puls...fetpuls...

Profylax...puh puh, andas och TÄNK!!!

Föresten, han kanske bara är på utryckning och jag är i vägen, eh, ja, så kan det ju faktiskt vara, tänkte jag positivt.

Slängde in bilen i första lucka och lät honom passera...

Faaan, neeej....han tittade mig bestämt och argt rakt i ögonen och pekade att jag skulle följa efter...

Då tänkte skånskan att: jag slår av navigationen, skärmen, nollställer farthållaren och raderar alla spår...eh, har jag sett för mycket film eller har jag sett för mycket film???

Brydde han sig om min bil och hastighetsmätare alls???

NOT!

( Fatta att jag hinner tänka att jag ska ta bilder mitt i pulsen, sjuuk kvinna)

Kände mig som 3-år i highheels, svettandes, tyst, ja kan ni tänka er...tyst.

Jag tänkte så här...Allt du säger kan vändas emot dig, vill du ha din advokat???

Film igen...puuhh

Farbror polisen kom fram till mig, jag tog av mig brillorna och log det absolut mjukaste leende jag kunde...

-Hejsan, vet du varför du fick följa med mig hit???

Vänta nu, tänkte jag...har jag NU gjort något annat???

Neej, lägg ner...

-Jag antar (mjuuukt vänligt leende och ögonkontakt) att jag körde lite för fort???

-Exakt, men jag gillar din bil ska du veta...

Jaha...och, tänkte jag.

-Kan du vara snäll och följa med in i polisbilen.

Jag började storskratta och sa...

-Allvarligt, detta är ju inte klokt... 42-årig skånsk mamma ska sitta i baksätet på polisbilen...jag döööör.

 Jaha, det var ju ett trevligt polisbaksäte med mycket plats för benen, det är bra, hahaha

Kände hur jag satt tyst, tänkte, tyst, tänkte och därefter så släppte jag halvtöntiga kommentarer som jag tänkte ev skulle kunna bli en lucköppning för förmildring?

Blev  NOT!


I Bilen kollade han om jag hade betalningsanmärkningar, prickar eller annan dynga - puuuh...jag var clean!

Erkänner du?

-Såklart...

-Hur fort körde du?

Otroligt nöjd att jag hade släckt och nollställt gps o farthållare ( tänkte jag).

-Jag tror 115 km / tim

Ok, då ska vi se på filmen...

Fick se hela filmen från när han i smyg spanar att jag kommer, gasar iväg ut på motorvägen efter mig...

Jag tyckte faktiskt att det var en alldeles supersnygg omkörning om snigelbilarna när jag nu kunde se mig på film, hahaha

På filmen låg han bakom mig i 138km/ tim jag låg framför vilket visade att jag INTE låg i 115km/ tim.

139km/tim blev alltså en snitt hastighet på 126km/ tim vilket innebar fucking sura och onödiga 2400:- men kortet i behåll - oh happy day!

Första gången som jag åkt fast och hoppas att det var den sista...

Om jag får en prick till inom två år så riskerar jag att de tar kortet, men det måste bero på vad jag får pricken för, eller hur?


 Körde i 110km/tim från Nyköping....trodde aldrig att jag skulle komma hem, herregud, jag såg både ängar, hus och kossor...både i och utanför bilaran, hahaha.

Lyssna nu, det är mycket ironi i detta, men dock kvarstår fakta...

Man SKA hålla hastigheten, puuuh



7 kommentarer:

  1. Det skulle kunna vara jag och har varit jag flera gånger.. Älskar också att köra bil med hög musik.. Men det är ju helt underbart att läsa din blogg och ditt sätt att berätta..
    Vilken tur att du fick ha kvar körkortet.... ett tag till i alla fall... haha
    Kram Angelica

    SvaraRadera
  2. Oh, jösses! Kan man dra det på firman? Bilkörning ingår ju i jobbet eller hur, hi hi!? Jag antar att det bara handler om tur eller otur vart man är. So far so goood!
    Så dagens tips - byt till en klen liten skitbil!!!

    SvaraRadera
  3. haha underbar historia ............

    SvaraRadera
  4. Älskar när NI kommenterar!!!
    Tack sååå nice...
    Förresten så hittade jag INTE mitt körkort när han bad om det, jag rotade, rotade och började förklara alla mina kvitton i plånboken, ja, var de kom ifrån och vart jag hade varit...bl a bla bla....yra jävla kvinna
    Körkortet låg exakt i det fack det alltid ligger i...tanten var bara lite stirrig som min granne brukar säga, hahaha

    SvaraRadera
  5. Surt...då tar det lite längre tid att köra upp till Dalarna nästa gång du ska hälsa på oss på Jbs....Hur ska det bli, du som tyckte det bara va skog...ängar...kossor...skog & skog sist du körde upp...hihi.
    Många kramar från mej

    SvaraRadera
  6. Puss Erika, jag får väl starta en vecka innan, hahaha

    SvaraRadera
  7. Oh, helt underbart. Denna läsning piggade verkligen upp min dag. Inte för att jag gottar mig utan för att du bara skriver så kul och från hjärtat. Kram

    SvaraRadera