BAKTRAUMA - megaultra giga jätte!!!

Herre min gud och skapare vilket vaccum!

Vad hände???

Fastnade jag med fingrarna i smeten?

Trillade jag ner i degen?

Seriöst så är detta berättelsen om tjejen med grymt självförtroende och noll fucking fetkoll ( inom vissa område)

"BAKNING"

 Jo, jag kan baka...OM jag vill,... faktiskt.

I detta fallet så var det faktiskt så att jag fick förfrågan om jag hade lust att vara med på den här plåtningen?

- JAAAAA!

Utan att ens blinka så tyckte jag att det skulle bli såååå galet roligt, baka?

Hur svårt kan det vara?

Döpte omedelbart min skapelse till "Diva Dream" eftersom att det skulle vara något bildflirtigt och utstickande.

Hade jag något recept eller ide på vad den skulle innehålla?

NOT, hur svårt kan det vara?

Såg i huvudet svart marsipan, gryyymt, det blir bra... och silver såklart, grafiskt svart/vitt/ silver - lovely.

Det  bestämde jag i mitt huvud och därmed så  var jag klar, ägnade inte en minut åt stress eller stirr att det här inte skulle bli bra, absolut INTE.

Hur svårt kan det vara?

Ni som läste mina senaste inlägg innan plåtningen, vet att jag satt i 3 timmat och försökte att färga grön marsipan svart...

Gick det bra?

NOT!!!

 Kollade på nätet och konstaterade att det gick att beställa svart marsipan, dock så var det slut på lager.

Min K sa till mig att ringa den tyske kocken, gjorde jag det?

Nope, kunde själv!!!

Gick o la mig sent som sjutton med stor frustration eftersom det inte verkade som den gröna marsipanen sög åt sig av min färg ( blandade blå o röd karamellfärg)

Vaknade  och såg till min stora lycka att färghelvetet hade sugits in och jag hade helt plötsligt svart marsipan - Oh happy day!

 Nöjd som en lärka studsade jag in och började packa upp min egengjorda svarta marsipan...

Började dra av  bakplåtspappret som jag lagt över skiten, då färgen följde med av...

PANIK!!!

Min dekoration höll på att dö...

Blandade till ny svart färg och började stresspensla skiten, puuuhhh

 Det bästa var att allt dokumenterades i detalj - moooaahhhh

Varför focusera på det dåliga?

Jag satte igång och började göra min muffinssmet vilket gick kanoners, inte någon utmaning, eller hur?

Crayzade till det lite med en egengjord snabbmarsan vaniljkräm, jooo, jag vispade ihop den alldeles själv, hahaha

Satte in lorten i ugnen och väntade...

Tog ut och väntade på svalning...

Tyckte nog att det flöt lite väl löst inne i muffinsen men tänkte okritiskt att det nog måste vara vaniljen som flutit ut - NOT!

Söta Linda kom lite ödmjukt fram till mig och konstaterade att jag nog skulle behöva skicka in muffinsen igen OM det nu inte var så att de redan var döbakade.

What???

Neeej, det kan faan inte vara möjligt, kom igen?

Hur svårt kan det vara?

In med muffinsen i ugnen igen och sakteligen börja fundera ut exakt hur jag skulle styla ihop eländet?

 Tillbehör...

 Bakbord

När jag väl var redo att börja dekorera, så insåg jag att det inte alls såg så jävla snyggt ut när jag la på mina svarta marsipanlock...

..shit, det såg ut som svampar, giftsvampar, moooahhhh

DÅ började för första gången, en liten gnutta stress söka sig till mitt hjärta och huvud...

Vad i helvete, skulle jag INTE kunna klara av att leverera mina "Diva Dreams"?

Alla var klara  och satt på terassen i solen och käkade lunch medans jag själv stod i köket och försökte trycka till, test styla fram något snyggt....

det var då, i den situationen som jag återigen insåg att det inte en endaste gång hade slagit mig att jag kanske skulle ha haft övningsbakat hemma, eh?

Jag levererade en kolsvart  "Diva (mar)Dream"...på håret, knappt...

 

PÅ toppen satte jag en minimuffins som knopp, därefter så sprutade jag icing och silverkulor allover.

Thomas PT:s pass är ingenting mot vad detta VAR, herregud.