Wiggos nya killrum

Är min tid som domina över?


-Mamma, nu vill faktiskt jag ändra om på mitt rum, jag vill också ha tv som Hugo i Skåne har.

-Hm, typ

Efter den kommentaren så började "jag" gå och fundera ut hur "jag" skulle styla om rummet.

Hur tänkte jag?

En kväll när Wiggo skulle nattas så berättade  han helt plötsligt att han VISSTE hur hans rum skulle  se ut.

-Säkert, men det vet din lilla mamma med (tips bara grabben, inget som jag inte tänkt nu, tack!)

-Jo, det ska vara knallturkos vägg, helst en våningssäng som också är en soffa, ett skrivbord och viktigast av allt är att jag får en egen papperskorg...

-Ok, men jag hade tänkt svart vägg...

-NEJ, knallturkos!!!

Jag kände verkligen att jag INTE alls tyckte att det skulle vara någon jätteturkosvägg, men insåg samtidigt att tanten fick ta ett steg åt sidan och vara glad åt att han hade en uppfattning och önskan, eller hur?

Däremot så funderade jag på om min tid som domina ( enväldig bestämmare nu var över ?)

Vi åkte och köpte färg tillsammans, han valde och jag blundade, hahah

 Världens bästa!!!

 -Mamma, är jag konstnär nu?
-Eh, tjaa, kanske...

 For health, happiness and the skiin!

 

Sååå nöjd!

 

 

Sedan så inträffade något scary med mig...moooaahhh

När det skulle sorteras ut bland alla leksaker, böcker m m så kunde jag inte sortera in någon annan färg än grön/blå/turkos som skulle matcha i W:s rum...

Jag fick tantkli i hela kroppen och var det nu turkost i rummet, så shit skulle det minsann vara turkosfärgskala

 

Här spökade den gula så jag nästan fick bära  solbrillor.

 

För första gången någonsin så kunde dessa olästa, oanvända Asterix böcker få en plats.

Dert innebar att jag sorterade ut superfina böcker, spel med fel färg på ryggen, ja saker som inte stämde i min matchningsmes värld.

 

Dessa gick fetbort...

Skulle lätt kunna skänka bort lorten bara för att få lugn o ro i rummet...

Jag reflekterade över denna händelse, kände mig dum i hela huvudet som höll på som en idiot för att det skulle passa mig.

Jag fikade med fina Claudia Galli en dag, jag berättade om situationen och hon sa det helt klart var en tvångstanke.

Tvångstanke???

Jag fan inte sjuk, jag är frisk, jättefrisk!!!

Management som också var med, lyfte på huvudet, gav mig blicken och sa:

-Säkert...du är säkert HELT frisk?