Wiggo den snackige

Skåne t/r

Det ni ser på bilden är världens bästa ressällskap...verkligen, på riktigt.

Man behöver inte oroa sig en endaste sekund över att eventuellt hinna tänka en endaste tanke, ta upp något 

samtalsämne eller hinna andas, haha.

Han frågar om precis EXAKT allt med ca 8 följdfrågor på varje sak som berörs...typ såhär:

Mamma, skulle du vilja vara ett djur?

Nej, jag trivs bra som det är!

Varför då?

Hm, djur kan ju inte snacka, eller hur?

Varför kan de inte snacka?

Men det vet du, de låter, springer och har sitt egna djurliv...

Ok, OM du var ett djur, vilket skulle du då vara?

Vet inte, jag känner inte för att vara något djur känner jag.

Men du ÄR ett djur...

Är jag?

Haha, ja ett däggdjur.

Jaaa (konstskratt och försök till luft i strupen) såklart, tokigt 

Varför heter det dägg?

Hur kan människor och valar vara däggdjur när valen är djur och människan  människa...?

Eller såhär på Öresundståget:

Mamma, om det börjar brinna, kommer det då att spruta ut vatten överallt (han engagerade halva vagnen, by the way)

Halva vagnen tittar upp i taket och jag svarar att jag inte ser något sprinklersystem, så neej, jag tror nog inte att det kommer att spruta vatten överallt...

Varför då?

Vad händer då istället?

Kan det börja brinna i den här vagnen?

Kan brandkåren komma hit ur på bron?

Hur då?

...osv, osv

Låter jag såhär?

Jag bara undrar...LÅTER jag såhär?

Inte kan han ha fått det intensiva, nyfikna från mig, ELLER???

Slavisk på sina läxor...

Vems gen det är ifrån har jag ingen aning om, hahaha

..exakt, sött!

Det HAR han från mig...

Lugna och fina...det var hans lördagsgodis, punkt!