Lucia - bränd pepparkaka

Då var det dags för det årliga utomhus Luciafirandet i morse.

Entusiastiska, trötta, kamerabeklädda, småögda, rödnästa, lite finklädda o lättstressade föräldrar var på plats till bredden för att se sina bästa bästa stå där och sjunga sååååå fint.

 Visst är det konstigt, när Lucia skrider fram så kommer känslan fram från då man var liten och den största största drömmen var att få vara Lucia...åhhh, tänk att få vara Lucia, eller hur?

Har jag fått vara Lucia tror ni?

Näe, lika lite som jag fick vara Agnetha Fältskog när man lekte Abba eller tärna när någon gifte sig - not min lott i livet.

Jag kunde ha det längsta längsta mörka håret men det spelade aldrig någon roll utan det fanns alltid någon söt blond annan tjej, grrrr ni hör va?

Nix, jag är INTE bitter, inte alls, inte alls...

 Wiggo skulle vara pepparkaksgubbe, kanon ju, om det bara hade funnits dräkter till alla som ville vara pepparkaksgubbe, eller hur?

Neeej, jag var ite sent ute, bara lite lite.

Wiggo och jag letade iförrgår kväll, hittade fina dressar men ingen i hans storlek.

Jag sprang som en galning igår på 6 ställen och INGEN hade...

Hur det kändes?

Nej, men det kändes väl skitbra - NOT

Barnet som blev över...

Barnet som inte hade någon som brydde sig...

Barnet som antagligen skulle komma att bli fosterhemsplacerad...

Ni fattar va?

Frågade på skolan om han kunde vara Nisse istället, nix det gick inte eftersom de hade övat in ett program.

-Ta något brunt bara!

-Brunt??? Finns inte en tillstymmelse till bruna kläder, tyger eller annat i den här familjen.

Så det var bara att inse att barnet fick bli en bränd pepparkaka, fram med svart underställ och en Harley Davidson tröja, för inte hade vi väl någon helt svart, no no no.

Fram med band och sy på kristyr(heter det så)?

 Här står min brända pepparkaksdarling, jaaa, man ser lite kristyr komma ut under jackan, ser ni?

...och en Metallica mössa såklart.

Varför smälta in?

 Här har vi den hemmasydda brända pepparkaksungen...grrrr så trött jag blir på mig själv, åhhh.