Yepp, då är det snart 8 år sedan jag satt här med min lilla runda stjärna, shit alltså!
Lyckligt ovetandes om hur det kunde bli när man födde ut ett kärnkraftverk, "Barsebäck 1".
Det fanns ta mig sjutton inte en endaste sak i Anna Wahlgrens bok som stämde, inte en endaste.
Jag läste hennes bok i väntan på att W skulle komma ut, det stod att jag skulle kolhydratsladda och det gjorde jag...
Vad hände?
Nej, inget annat än att jag blev fet av alla pannkakor som jag laddade med, K lagade o lagade, jag läste och laddade, hahaha dum brud...
Oj oj oj, vår lilla bebis som var sååå välkommen och som skulle situationsanpassas in i vår väldigt strukturerade och etablerade värld, för det var ju faktiskt han som kom till oss, inte vi som kom till honom, eller hur?
Så blev det INTE...
Min gosiga klämunge...
1- års dagen med välling på bricka.
Jag är såååå glad över att allt var fixat och klart när gaphalsen kom ut, kritiska röster tyckte att jag var galen som gjorde allt innan OM något skulle hända.
OM, något skulle hända så var jag fullt införstådd över att sälja av allt samt att jag skulle vara berikad i mitt liv över de fantastiska dagarna som min syster, min mor och jag haft när vi spelade barnmusik och målade, strök, sjöng och fantiserade om vem som skulle komma, hahaha
Nu kan jag bara säga som så att OM vi inte gjort klart allt i rummet, strukit kläderna, vikt, spikat, dragit
sladdar, puffat gosedjur så hade det inte blivit något barnrum alls...
...alltså INTE alls.
Han kom, han öppnade strupen, han höll hov, han höll låda, han bestämde, han styrde, han ägde och han var det allra, allra BÄSTA!
Jag övade med Snobben, babybjörn, vagn och barnkläder - tänk så ovetandes man var så länge han låg i magen, haha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar