Fostrar jag en pyroman?

Ok, ställer mig denna fråga löpande...igen och igen...

Fostrar jag en pyroman or not?

Herregud, vad att göra när man har en 9-åring som varit livrädd för tändstickor i hela sitt 9-åriga liv, inte önskat att jag skulle tända ljusen i källaren när vi har filmkvällar, för att huset kan brinna ner...

...fast vi har ett stenhus...puuhh

Är han en fiskunge eller en känslig fiskunge?

Ok, skit samma, jag har täkt att det ändå kommer att lösa sig när blir större, no worries liksom.

Tills NU...jätte NU.

Sedan två dagar så har det både kommit rak stark ryggrad, gigantisk självförtroende och INTRESSE för eld...puuhhh

-Mamma, kan jag få tända lite ljus?

Jag älskar ljus och vi har HELA huset fullt av ljus, ÖVERALLT...

Han har gått omkring med en stor Solstickanask och tänt ett ljus per sticka...för shit om han bränner sig...

Ha har plockat fram och ner ljusstakar som jag inte ens visste att vi hade...

Tänt dem och blåst ut dem för att få tända igen...

 Jag bestämde mig tidigt att inte vara en NEJ mamma när det gällde ljusen och tända dem...

Ni fattar va?

Man säger oftast neeej...

Jag tänkte att om han övar så blir han säkrare och tryggare....

I detta fallet så har han blivit MER intresserad - moooaaahhh

Glad, kaxig, tömt mitt STORA värmeljuslager, tändstisksaskar och går bananas av happiness för att få

  Så ser det ut lite överallt på  vårt entreplan...

Förklarade  för Wiggo  att en människa kan vara en pyroman...

Så onödigt mamma, att först tända på och sedan vara med och hjälpa brandkåren...

Vi ska ner och kolla film nu, han står just nu framför mig och frågar om han får gå ner själv och tända alla ljusen därnere???

-Neeeeeeej, INTE själv...aldrig!

 Mooaahhhh, skiter i filmen, typ