YES, YES, YES, äntligen så kan jag använda mina lurviga favoriter, YES!
Känner mig som en Ivana, känner mig rysk, känner mig sjuukt varm o foten och tok nöjd med att fluffa runt i dessa jättar...jaja, sån är jag.
De är inte fotriktiga, men sköna...jag liksom cruisar omkring inuti med mina stora fötter
Jag ska villigt erkänna att jag HAFT en sjuuuuk hangup på svåråtkomliga designprylar.
Det var innan, inte nu, det är över och jag är betydligt mer vuxen än jag någonsin varit, hrm, jo så är det.
Jag läste att de skulle släppa dessa moonboots, dock bara i utvalda Dior butiker i Europa
Jag var i Paris veckan innan och hade kramp i HELA kroppen över att jag var där fel vecka...
Ja, jag hör hur ytligt och riktigt patetiskt det låter men det förändrar ju inte situationen, eller hur?
Det var precis exakt såhär, jag ska också tillägga att det fanns någon vid min sida som blivit så jävla
luttrad att det inte ens argumenterades för något annat än att nå målet...
-Ok, hur löser du så att du hittar ett par, typ? ...så att livet kan gå vidare?
Det var då jag kallade in min närmsta stab - Mårten...
Mårten är Mandas (wiggos tjejkompis) pappa och en av våra närmsta vänner.
Han är familjens vän men speciellt min partykompis, retstiska, bubbelslav, brutalt ärliga kritiker och
moonbootsrekare.
Jag fick Mårten till att gå in på Dior och prova ut rätt par och storlek till mig, Mija var såklart med men hennes små räkfötter hade inte gjort mig någon nytta.
Så förutom att stå på damskoavdelningen och prova ut tjejmoonboots med rysk look så var han världens schysstaste som flög hem med dessa jättar inslagna i ett jättepaket som handbagage...
...that`s love, Mårten!
Varenda gång jag tar fram dom så ser jag dig där på damavdelningen...
LOVE darling och för att mitt liv kunde gå vidare, hahaha
Kom nu ihåg att detta var DÅ tid, jag skulle ALDRIG jaga på det här viset längre..
...inte moonboots iallafall, kanske skidbyxor...hm?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar